Intervju med Prof. Dr. Axel Glasmacher, oberoende styrelseledamot på Active Biotech

I samarbete med akademiska centra i USA och Europa är Active Biotech på väg att starta två kliniska proof-of-concept-studier med tasquinimod i Myelofibrosis, en sällsynt blodcancer med stort otillfredsställt medicinskt behov. Vi diskuterade med Prof. Glasmacher angående hans syn på biotekniksektorn för närvarande, hans erfarenhet av att arbeta med akademiska grupper och vad han tycker om potentialen hos tasquinimod i myelofibros.

– Berätta om din professionella utveckling.

– Jag är läkare med fokus på hematologiska maligniteter. Från 1988 till 2006 arbetade jag på universitets­kliniken i Bonn med kliniskt och vetenskapligt fokus på dessa patienter, från 2000 som behandlande läkare med professorslärarexamen (Privat-Dozent). 2009 utnämndes jag till adjungerad professor i medicin vid fakulteten vid universitetet i Bonn.

2006 kom jag till Celgene som medicinsk chef i Tyskland och ledde den medicinska sidan av lanseringen av lenalidomid (Revlimid®), azacitidin (Vidaza®) och talidomid, inklusive riskhanteringssystem. Från 2010 till 2014 arbetade jag som chef för Medical Affairs i Europa, Mellanöstern och Afrika. Under denna period arbetade vi intensivt och framgångsrikt med EMA Artikel 20-proceduren för lenalidomid som orsakades av en oro för sekundära primära maligniteter. Från 2015-2017 var var jag områdeschef för myeloida sjukdomar inom Global klinisk forskning och utveckling placerad i Summit NJ, USA. Under denna period förde vi enasidenib (Idifa®) till FDA-godkännande och upprättade de kliniska utvecklingsplanerna för luspatercept (Reblozyl®) och durvalumab vid hematologiska maligniteter.

2016 befordrades jag till Senior Vice President och ledde det globala kliniska forsknings- och utvecklings­teamet inom hematologi-onkologi.

2018 gick jag i pension från Celgene och återvände till Europa. Sedan dess arbetar jag som konsult för läkemedelsföretag och akademiska organisationer samt i styrelsen för olika bioteknikföretag.

Jag gick med i styrelsen för Cancer Drug Development Forum, CDDF, en ideell organisation dedikerad till att främja utvecklingen av onkologiska läkemedel med alla intressenter, 2018 (www.cddf.org).

Jag är också kassör för CDDF.

Jag har arbetat med Active Biotech som konsult sedan 2018 och kom med i bolagets styrelse 2020.

– Hur ser du på utsikterna för små bioteknikföretag i det rådande klimatet?

– Finanskrisen inom biotekniksektorn började 2022 med ett plötsligt utflöde av kapital från sektorn efter ett enormt inflöde 2020-2021. Sedan dess har majoriteten av små bioteknikföretag varit under enorm press att refinansiera verksamheten och antalet företag som omstrukturerats eller avvecklats har ökat avsevärt. IPOs var sällsynta och av lägre volym. Under 2024 har dock tecken på en förbättring observerats på flera parametrar.

Det är nödvändigt att förstå att dessa små bioteknikföretag är den sanna källan till innovativa läkemedel. Förra året visade en studie att av de 138 läkemedlen som godkänts av FDA från de 20 omsättningsmässigt största företagen kom 70 % från förvärv eller partnerskap med bioteknikföretag.

Trots sina enorma ekonomiska resurser har de stora läkemedelsföretagen inte kunnat skala upp sin forskning för att matcha framgångarna för små bioteknikföretag.

Dessutom, i en tid med stora ekonomiska begränsningar för hälso- och sjukvårdssystemen har små bioteknikföretag möjlighet att utveckla nya läkemedel till mycket lägre kostnad, vilket potentiellt skulle kunna leda till introduktion av innovativa läkemedel till lägre priser.

Jag kan inte föreställa mig den tidigare eller framtida utvecklingen av läkemedelsbehandlingar utan de många bidragen från små biofarmaföretag.

– Hur ser du på betydelsen av tasquinimod för behandling av hematologiska maligniteter?

– Tasquinimod är en allosterisk hämmare av HDAC4 och interagerar med alarminerna S100A8 och S100A9. Tasquinimod riktar sig därför mot myeloidceller såsom myeloid-härledda suppressorceller (MDSC) och tumörassocierade makrofager (TAM), som har proinflammatoriska och immunsuppressiva effekter. S100A8 och S100A9 är skadeassocierade molekyler som utsöndras av aktiverade myeloidceller. S100A9 aktiverar MDSC, TLR4 och RAGE, som främjar proinflammatoriska svar. Tasquinimod binder S100A8/S100A9 och blockerar deras effekter. Prof Rebekka Schneider-Kramanns laboratorium kunde visa att tasquinimod effektivt kan blockera fibrotisk transformation av benmärgen. Detta är den centrala patogena mekanismen vid myelofibros. Samtidigt finns det goda prekliniska bevis för att denna mekanism också kan resultera i sjukdomsmodifierande aktivitet vid myelodysplastiska neoplasier (MDS). På liknande sätt har tasquinimod visat preklinisk och klinisk aktivitet vid multipelt myelom.

– Vilka är de avgörande data som du skulle vilja se för att bevisa begreppet tasquinimod vid myelofibros?

– Active Biotech samarbetar med två mycket erfarna grupper för att testa tasquinimod vid myelofibros:
den holländska multicenter gruppen HOVON och M.D. Anderson Cancer Center. Dessa studier kommer att kunna visa proof-of-concept för tasquinimod hos patienter med myelofibros som inte svarar på standardbehandling (JAK-hämmare). Det etablerade studiemålet i denna sjukdom är minskningen av mjältens storlek och hälsorelaterad livskvalitet. Dessutom, mycket viktigt med hänsyn till resultaten av in vitro-studier, kommer benmärgsfibros att övervakas. Tillsammans med ett fördjupat korrelativt vetenskapligt program kommer det att vara möjligt att visa proof-of-concept för tasquinimod vid myelofibros.

– Vilka är dina erfarenheter av att arbeta med prövarledda studier (IIT) i samarbete med akademiska grupper?

– Min erfarenhet går tillbaka till tiden på kliniken när jag var huvudprövare i IITs som vår grupp genom­förde för att utforska nya behandlingar av hematologiska maligniteter. Senare, under mitt arbete i Celgene Medical Affairs, ledde vårt team ett mycket stort oberoende, forskarlett forskningsprogram med mer än 200 studier för lenalidomid, pomalidomid och azacitidin inom ett brett spektrum av indikationer. Mätt i antal och kvalitet på publikationer och citeringsindex var detta program mycket framgångsrikt.

Celgene genomförde också pivotala fas III-studier (t.ex. i multipelt myelom, lymfom och CNS-maligniteter) i nära samarbete med multicenterstudiegrupper som IMF, GELARC/LYSARC och EORTC.

Generellt sett är min erfarenhet mycket positiv. Den nära relationen med toppforskare och kliniska studiegrupper som genomför sådana prövningar leder till en bättre anpassning av prövningar till klinisk praxis och vetenskaplig insikt. Nackdelen kan vara ett något långsammare kliniskt försöksutförande än i rent kommersiella strukturer.

– Vilka är de största utmaningarna och möjligheterna i det nuvarande regelverket?

– FDA har lagt fram en serie utkast till riktlinjer som påverkar tidig klinisk utveckling, inklusive Project Optimus för dosoptimering och Project Frontrunner för accelererat godkännande. Enligt min åsikt adresserar dessa initiativ viktiga områden inom klinisk utveckling och kommer att leda till förbättringar. Krav på randomiserade dosoptimeringsstudier i fas II kan öka den ekonomiska bördan för små bioteknikföretag i en kritisk fas av tidig utveckling. Men tasquinimod har redan en enorm uppsättning kliniska data för solida tumörer och vissa data om hematologiska maligniteter, så behovet av dos­optimeringsstudier kommer att behöva diskuteras först när nödvändiga kliniska och vetenskapliga data finns tillgängliga.

Verkningsmekanismen för tasquinimod är sannolikt mer effektiv i tidigare sjukdomsstadier. Därför kan möjligheten att uppnå ett tidigt accelererat godkännande baserat på en intermediär endpoint från en randomiserad studie vara ganska fördelaktig för utvecklingen av tasquinimod.