Intervju med Lucia Masarova, Assistant Professor på MD Anderson Cancer Center

Den kliniska fas II-studien med tasquinimod vid myelofibros har doserat sin första patient. I denna intervju talar huvudprövare Dr. Lucia Masarova om bakgrunden och rationalen för den kliniska studien.

– Kan du berätta om ditt nuvarande arbete och dina främsta forskningsintressen?

– Jag är biträdande professor vid leukemiavdelningen på MD Anderson Cancer Center, det största cancercentret i världen för behandling av leukemi. Jag utbildade mig under världsledande experter och utvecklade en passion för sällsynta sjukdomar som kallas myeloproliferativa neoplasmer (MPN*), vilket jag fokuserar mitt kliniska forskningsintresse på.

Tack vare vårt stora remisscenter har min klinik det största antalet patienter med denna sjukdom och som huvud- eller delansvarig klinisk prövare deltar jag också i viktiga kliniska studier för dessa patienter. Min kliniska forskning är inriktad på detaljerad identifiering av sjukdomens undertyper, prediktiva faktorer och mekanismer för sjukdomsprogression, molekylär sekvensering, korrelation av molekylära signaturer med svar på behandling och långvarigt sjukdomsbeteende.

Patienter med MPN har olika sjukdomsförlopp, från långsamt framskridande till mer aggressivt, och deras individuella livslängd varierar från år till decennier och har därför ett brett spektrum av kliniska behov. De upplever ofta olika symtom, som påverkar eller försämrar livskvaliteten, som nedsatt benmärgsfunktion och sjukdomen kan i vissa fall i slutändan leda till akut leukemi med dålig prognos.

Utöver bättre förståelse för sjukdomens biologi är min kliniska forskning inriktad på att utveckla nya terapier för att hantera komplexa problem med sjukdomen; nya terapier som skulle kunna förhindra att sjukdomen fortskrider, terapier för både patienter vars sjukdom har fortskridit på för närvarande godkända mediciner och för de med en sjukdom som går mot den akuta fasen. På vår avdelning initierar vi ständigt och deltar i andras studier och utvecklar ständigt nya terapier för våra patienter. Vårat primära terapialternativ är oftast kliniska prövningar.

– Hur behandlas patienter med myelofibros i din klinik?

– Som nämnts är vi det största akademiska centret inriktat på leukemier och har ett av de största remisscentrumen för MPN-patienter. Vi erbjuder kliniska prövningar som en första terapi till alla potentiellt kvalificerade patienter. Vi har varit den ledande gruppen för godkännande av alla för närvarande tillgängliga terapier för patienter med myelofibros, vilken är den mest aggressiva formen av MPN, men vår forskning slutar inte där.

Efter läkemedelsgodkännande, initierar, föreslår eller undersöker vi nya kombinationer, med nya behandlingsscheman eller utökad patientpopulation och vi letar alltid efter nya molekyler att utforska i denna sällsynta sjukdom. Om patienter inte är kvalificerade för en klinisk prövning erbjuds de standardiserade godkända medel, som för symtomatiska patienter inkluderar hämmare av JAK-STAT; för närvarande finns det fyra FDA-godkända JAK-hämmare: ruxolitinib, fedratinib, pacritinib och momelotinib. Patienter med anemi eller andra behov erbjuds tilläggsmedel i mån av tillgång.

– Var finns de största medicinska behoven vid behandling av myelofibros?

– Med godkännandet av två nyare JAK-hämmare, pacritinib och momelotinib, har vi fått bättre alternativ för de patienter som har låga blodvärden, så kallad cytopenisk myelofibros, eftersom bägge godkändes för patienter med trombocytopeni respektive anemi. Men vi har lärt oss att patienter som får JAK-hämmare slutligen får återfall, vilket leder till en försämrad prognos och mycket begränsade valmöjligheter samt förkortad livslängd.

Avancerad myelofibros är en utmanande sjukdom och minimala framsteg har gjorts för patienter i det skede då den fortskrider till accelererad fas eller akut leukemi: med ökande omogna benmärgsceller som kallas blaster. Dessa patienter har en terminal sjukdom om de inte kan uppnå sjukdomskontroll och genomgå allogen stamcellstransplantation, vilket är ovanligt eftersom patienterna vanligtvis är äldre och ofta har nedsatt förmåga på grund av försvagande symtom. Det är därför av största vikt att använda de bäst lämpade terapierna och att utveckla nya läkemedel för patienter med höga nivåer av blaster.

– Vilka förväntningar har du på tasquinimods kliniska prövning i myelofibros på din klinik?

– Baserat på de preliminära publicerade bevisen och data om tasquinimods möjlighet att påverka ett ev kritiskt förlopp i myelofibros via förändringar i S100A/B- hoppas vi att se en positiv påverkan på viktiga sjukdomsdrag, såsom blodvärden, ytterligare effekt på inflammation och en möjlig stabilisering av sjukdomsutveckling.

Vi har studerat tasquinimod i den avancerade och blastiska fasen av myelofibros och sett mycket lovande resultat. Detta skulle kunna bli ett stort kliniskt genombrott för våra patienter som för närvarande står inför avancerad myelofibros. Vi planerar att undersöka säkerheten och effekten av tasquinimod i patienter som fått återfall med standardterapi parallellt med tillgängliga JAK-hämmare, inkluderat de med måttligt ökade blaster, förhoppningsvis kan detta leda till en bredare utforskning i mer aggressiv sjukdom.